Julkul

Igår var det julafton och jag firade med en riktigt härlig norsk familj som även hade bjudit in en finsk familj, min amerikanske vän Randy och ytterligare en norrman. Så det var ett stort sällskap som firade jul tillsammans. En spännande vändning som julafton tog var dock att jag mot kvällningen hamnade på operationsbordet på det sjukhus som pappan i den norska familjen jobbar på. Inte helt väntat och nu har jag ett gigantiskt plåster på hakan och redan det lilla jag hade innan räckte för att alla personer jag mötte skulle fråga vad som hade hänt.. Så God Jul till er alla!

Se det här

Musikhjälpen samlar i år in pengar för att "alla flickor världen över ska få gå i skolan". Inget lågt mål alltså. I det här klippet besöker Daniel Adams-Ray den organisation som jag jobbar för här Win Souls For God / Hope For Children.  http://svtplay.se/v/2647103/musikhjalpen/ogonvittne_daniel__barnarbete?sb,k168632,1,f,-1

En av tjejerna, Manaye, är en av mina elever som jag har bildlektioner med den ena skolan jag är på. Yonas är en av grundarna av organisationen och är en mycket trevlig prick.

Så se det här klippet och se lite av vilka jag jobbar för och vilka jag jobbar med.

T.I.A

Man får problem med magen så planen att åka iväg och sola, bada och hänga med norrmän går om intet. Vi köper tre snickers som butiksägaren egentligen hade gömt undan åt sig själv för nästa vecka ska de höja priset på dem. Banken kan inte växla kompisens 100 dollarsedel för deras maskin som ska autentisera den fungerar inte. När man går i ett område av marknaden börjar alla hosta av alla kryddor i luften. T.I.A. This is Africa. 

Semester

I morgon så åker jag iväg söderut i landet till en sjö som heter Langano. Jag kommer vara borta fram till den 23:e så det kommer vara lite stiltje på bloggen ett tag, hoppas ni har överseende. Sen efter det kan det kanske dyka upp lite fina bilder eller någonting. Vem vet?

Tomt

I morse åkte Rajmund och Maike hem till Tyskland. Vi åt en otroligt god kladdkaka till frukost och inte lika god papaya och sen drog de. Nu är det ganska tomt här på gästhemmet. Så kom tillbaka!

Hemma igen

Jag är tillbaka i Addis Abeba och får stanna upp till tre månader.

Ville bara säga det.

Nairobi vs Addis Abeba

Nu börjar min tid i Nairobi ta slut och jag tänkte ta och göra en liten jämförelse mellan Nairobi och Addis Abeba.

Vi börjar med trafiken. Kollektivtrafiken fungerar ganska liknande, båda städerna har en kombination av små minibussar som kör runt som galningar och större linjebussar, med tillhörande utropare/inkastare som ropar in folk till bussen. I allmänhet känns trafiken i Nairobi lite mera uppstyrd, men också farligare då alla kör så himla fort och ingen tar minsta hänsyn till fotgängare, vilket jag tycker många i Addis är ganska bra på. Dessutom finns det fler personbilar här och också ett större utbud av bilmodeller (i Addis finns i stort sätt bara Toyota Corola) och även lite finare bilar. Vägarna känns överlag bättre i Addis tycker jag även om de har massa djupa hål här och där i vägkanten vilket inte finns häri Nairobi..

Sen så har Nairobi faktiskt ett centrum, det saknar Addis. Det finns typ tre olika områden som skulle kunna kallas centrum i Addis, varav ett ligger i utkanten... Nairobi har en mera "typisk" ubbygnad med centrum och olika områden och förorter där skillnaden mellan rika och fattiga delar är väldigt stor. Jag bor i ett område där husen är enorma och alla är bevakade med elstängsel, taggtråd, vakter och murar. Sen finns Afrikas största slumområde i staden, Kibera. http://www.kibera.org.uk/Facts.html

Det är inte bara i trafiken som kenyaner har bråttom i utan de går snabbt också, eller iallafall om man jämför med etiopier som i regel går lite som sköldpaddor. Inget ont menat, men de går faktiskt väldigt långsamt.. Det är också varmare i Nairobi, inte tropiskt varmt som man tänker när man tänker Afrika men varmare än Addis. Alltså behöver man inte frysa på kvällen eller i skuggan.

Nairobi sägs också vara en farlig stad efter mörkrets inbrott och jag har från flera håll blivit uppmanad att inte gå ute själv när det har blivit mörkt. Jag vet inte om det stämmer för jag var snäll och lydde det, men Addis har inte ens ryktet att vara en farlig stad, även om jag känner flera som har fått vara med om mindre trevliga upplevelser där..

I Nairobi kan jag räkna på två händer personer som har tiggt av mig, i Addis kommer jag upp i den siffran så fort jag går ut genom dörren. Merparten av de tiggare jag har sett, vilket nu inte var så många, satt dessutom utanför en etiopisk-ortodox kyrka jag gick förbi.. Båda städerna har väldigt många fattiga men i den ena har jag sett oväntat få tiggare.

Överlag känns Nairobi som en mera "modern" eller snarare västerländsk stad med stora höga hus, stora gallerior där man kan hitta internationella affärskedjor. Sen bidrar det kanske att alla pratar bra Engelska i Nairobi, tack för det förresten.

En till stor skillnad som jag höll på att glömma är att här är det knappt någon som påpekar att jag är vit, vare sig med ord eller blickar.. Det har varit ganska skönt att vara här men nu längtar jag hem till Addis Abeba.

Igår..

såg jag två kenyanska kvinnor gå med varsin vita, blonda unge på ryggen. Det såg onekligen lite roligt ut. Man är ganska van att se alla vita föräldrar med sina afrikanska adoptivbarn men tvärt om, det ni ;)

Ursäkta att jag är sen men det regnar

Jag har sen tidigare fått reda på att "det regnar" är en allmänt godtagen ursäkt för försening eller frånvaro i den här delen av världen och imorse använde jag mig av den själv. Jag hade planerat att besöka den etiopiska ambassaden igen men när jag märkte att det regnade så tänkte jag att det är ju en dag imorgon också..

Blommor, amerikaner, ambassader och mat

Imorse blev jag väckt av telefonen på rummet som ringer. I'm calling from the restaurant and kindly ask that you come to breakfast. Klockan var tydligen 8.20 och de stänger 8.30 och tydligen var det viktigt att jag skulle äta frukost. Men tack för det för vid frukosten träffade jag ett par väldigt trevliga amerikaner som var på genomresa. De hade bott i Sierra Lione men bodde nu i Uganda och jobbade med hållbar jordbruksutveckling. Vi pratade om lite allt möjligt och sen när de skulle gå bad de för mig.

Efter frukosten begav jag mig ner mot centrum för att dels se lite av staden och också besöka den etiopiska ambassaden. Jag kom tio minuter efter att de hade stängt och dessutom så trodde vakten / receptionisten att de inte kunde ge mig ett visum då jag varken var kenyan eller hade uppehållstillstånd här. Jag ska dit imorgon iallafall och se vad som gäller men annars får jag gå tillbaka till ursprungsplanen att flyga in igen och hoppas på det bästa.

Jag skulle vilja lägga upp lite bilder jag tog idag för Nairobi är en väldigt vacker stad, men min minneskortsläsare fungerar icke. Det delar jag har varit i har varit väldigt fräscha och det är grönt överallt och många fina blommor (Maria du skulle älska det). Sen vet jag att det finns enorma slumområden också men de har jag inte sett. Jag var också uppe i en hög byggnad KCC, Kenyatta Conference Center, som erbjuder en mäktig utsikt över staden. Imorgon funderar jag på att åka till ett område i utkanten av stan där många etiopier och somalier bor som en av vakterna på gästhemmet tyckte jag borde se.

Eftersom jag åt etiopiskt till lunch igår tänkte jag leta efter lite mera kenyanskt och det hittade jag också. Jag säger såhär; jag är glad att jag bor i Etiopien och inte Kenya. De äter något som heter Ugali som är någon slags gröt gjort av majs tror jag och det hamnar inte på min topptio lista. Sen fick jag något slags kött till som var helt okej men väldigt segt (vilket också är regel snarare än undantag i Etiopien) och massa spenat till. Jag beställde nån "traditionell" grönsak och det var tydligen spenat. Det kanske blir godare om man vänjer sig lite, men jag tror aldrig det kommer bli en favorit för mig..

Typ såhär såg det ut (tack google)

Nairobi

Idag har jag gått runt lite i området där jag bor och jag har konstaterat att det här antagligen är en av de rikaste delarna av hela staden, utan att ha sett det andra. Det är bara enorma huskomplex med höga murar med elstängsel eller taggtråd på toppen och jag var inne i en gigantisk galleria idag där jag drack kaffe och juice på ett väldigt trevligt ställe. Men det kändes så konstigt för den gallerian hade verkligen lika gärna kunnat legat i Sverige. De hade till och med KFC. Jag har tänkt innan att det ska bli kul att jämföra Nairobi med Addis Abeba och nu är jag helt övertygad om att det är stora skillnader mellan städerna.

När jag gick hem efter min utflykt råkade jag på en etiopisk restaurang och jag kunde inte låta bli utan gick dit och åt doro wat (injera med en jättegod sås med kyckling). Hon som drev stället var halvetiopier och halvitalienare och hon och de andra som jobbade där hade jätteroligt åt att jag pratade amharinja med dem. Men det är kanske lite dumt att äta etiopiskt här när jag ska tillbaka till Etiopien snart.. Imorrn ska jag iallafall ge mig in i centrum för att se hur det ser ut och leta efter den etiopiska ambassaden.

Kenya

Jag landade ganska nyligen på flygplatsen i Nairobi och kom precis till gästhemmet där jag ska bo den här veckan. Det är riktigt fint och jag har trådlöst internet!!! =) En nackdel som jag glömde att tänka på är att Kenya inte har samma elkontakter som Sverige (eller Etiopien) så jag måste börja leta efter en adapter snarast!

Vi hörs när vi hörs!

Das ist goodbye

Oj vilka bra dagar vi har haft. Jag skulle vilja skriva om allt men det kommer nog ta nån dag innan jag kan börja formulera mig. Så vi hörs!

Slut?

Idag hade jag mina sista lektioner på den ena skolan jag jobbar på. Jag ska dit imorgon med men då de har någon typ av firande ska jag nog bara dricka kaffe i stort sätt. På eftermiddagen ska jag ha mina sista tre lektioner på andra skolan jag jobbar på men som det ser ut nu finns det kanske bara tid för en av dem. Ganska tråkigt för vi skulle göra julkort med kidsen..

På söndag är det tredje advent och på natten åker jag till Kenya, med en mellanlandning i Djibouti. Logiskt, jag vill söderut och får börja med att flyga norrut. Nästa fredag (den 16:e) tar jag ett flyg från Nairobi tillbaka och söker ett turistvisum på flygplatsen som jag innerligt hoppas att jag får. Alternativet är inte så roligt, vänta på flygplatsen till nästa svindyra flyg till Sverige avgår, när i stort sätt alla mina saker är kvar i Addis som jag kommer lämna kvar för att slippa släpa på dem i Nairobi.

De kommande veckorna har stor potential att bli några av de bästa på länge men också potential att bli riktigt kassa.. 

Sa jag att jag håller i engelsklektioner?

Jag går på gatan och två killar i rosa skoluniform kommer fram och säger manny manny manny och sträcker fram en hand. Jag tittar på dem och säger nej nej, money heter det money, inte manny. De kollar lite osäkert på mig och säger sedan money money med inte riktigt lika hurtiga röster som de hade först. Jag borde ha sagt detsamma och tagit betalt för min, visserligen väldigt korta, lektion i engelska.

Hemma

Det är trevligt när man går in i en fruktaffär och alla säljare ropar Gustav! Vart har du varit, vi har inte sett dig på länge! Är det något som är fel? och kommer fram och hälsar. Sen är det kul att man måste ligga på för att få betala för all frukt man vill ha för de envisas med att ge mig massa extra utan kostnad, men efter lite förhandling lyckas jag ändå betala fullt pris. Jag gillar gatan jag bor på. Det är hemma.

Det finns ett ställe..

.. som är riktigt nice. Det kallas Kaldis och är egentligen inte ett ställe utan väldigt många ställen. Kaldis är en cafékedja här i Etiopien som finns typ överallt i staden. Min plånbok är väldigt glad för att den närmaste inte är så nära. De har gott kaffe och riktigt god glass och ibland kan man lyxa med en maffig frappuchino. Det hela serveras i en väldigt västinspirerad miljö och en grön logga kröner stället.

Vänta nu säger kanske någon. Det där låter väldigt mycket som Starbucks. Och det har den personen helt rätt i för det är en ren och skär kopia av Starbucks (som jag har hört ryktas om försöker stämma Kaldis för deras plagiat). Kopia eller inte så är trots allt det här landet kaffets hemland (sägs det) och Kaldis är verkligen inte fy skam. Tvärt emot.

Advent igen

Det var andra advent igår och det blev faktiskt lite julstämning här med adventsljusstakar och fika. Och mörker. Här är det så praktiskt att det i stort sätt alltid är samma dygnsrytm. Ungefär mellan 06.00 och 18.00 är solen uppe och annars är det mörkt. Det blir en ganska bra rytm och även om svenska sommarnätter är väldigt fina är det jobbigt när man inte ser något ljus alls under hela vintern typ.

VIP

Idag satt vi fast i en kö i stadens största korsning som var avspärrad för att någon hög person skulle åka förbi. Imorgon ska vi ta oss till andra sidan stan, men det ska tydligen bli svårt då stora sträckor ska vara avspärrade för att ytterligare några höga personer ska åka förbi. Någon sa till och med att George Bush ska komma på besök. Då lär typ hela staden tvingas stå still för det är ju otänkbart att en så viktig person kommer och det faktiskt kör bilar på gatorna. Hur galet skulle inte det vara?

Advent, frustration, väntan och kommande flytt

Vi börjar med det roliga.

Igår var det advent, även om det gick ganska obemärkt förbi här i staden. Iallafall så hade vi en adventsgudstjänst på svenska i kyrkan på andra sidan gatan från där vi bor som den skandinaviska föreningen ordnade. Efter det blev det kyrkkaffe med pepparkakor och lussebullar. Kvällen blev extra mysig då vi inte hade någon ström utan vi fick klara oss med tända ljus.

Sen till det tråkiga.

Idag var vi andra svängen på immigration office för att, som vi trodde, hämta ut våra visum. Jag har gjort roligare saker i mitt liv. För det första så får vi bara visum för 15 dar framåt. 15 dar! Två veckor. Så lite mot vad vi hade hoppats. För det andra så måste vi åka tillbaka imorgon och hämta ut dem. För det tredje så går det inte att förlänga visumen eller ens försöka skaffa ett turistvisa så länge vi är kvar i landet. För det fjärde så ser det ut som jag har läppstift på fotot på min passkopia (som den etiopiska tjänstekvinnan tyckte var otroligt roligt). För det femte så saknar etiopisk byråkrati struktur, ordning, mänsklighet, hjälpsamhet och annat som är bra och ha och allt får en bara att vilja säga Nej, jag vill inte förlänga mitt visum längre för ni vill så uppenbart inte ha mig i det här landet och då får det va. Typ.

Så att om två veckor måste jag nog härifrån. Jag vet inte om det betyder Sverige, Uganda, Sudan eller vart tusan som helst men det börjar nog bli dags att komma på en plan, om inte ett under sker och jag får ett arbetstillstånd.

Språk och person

Ibland är det väldigt skönt att få prata sitt egna modersmål. Ikväll hade vi en riktigt trevlig kväll hemma hos en mycket fin norsk tjej, där också Finland och USA var representerade. Ens personlighet ändras lite beroende på vilket språk man pratar. Även om jag kan prata engelska flytande är det tyvärr inte samma sak som att prata svenska. Man skämtar på ett annat sätt, man säger andra saker, man pratar på ett annat sätt, man låter lite annorlunda. Så ibland är det väldigt gott att ha lite norska vänner som man kan prata svenska med. Heja Norge!

Problem

Jag hade planerat att få stanna i det här landet ända fram tills 1:a Juni och i mitt huvud skulle det inte vara så svårt. Idag spenderade jag och Maria nästan hela dagen med att bli runtskjutsade mellan olika kontor inne på immigrationsministeriet i ett försök att få förlängda visum. Jag sökte för 6 månader och Maria för 2 och vi fick samma svar; 15 dar. Lite kortare än vi hade tänkt oss och nu måste vi fundera över hur det ska lösa sig med de dryga fem månaderna som blir kvar efter det.. Be gärna att det ska få en lösning för just nu ser det lite mörkt ut.

Jag skulle kunna skriva ganska länge om min frustration men det känns inte så givande. Det enda positiva jag kan tänka på istället är att det nog är, som min kloke vän Elin sa nån gång, en ganska nyttig erfarenhet för en vit västerlänning att få möta lite problem vad gäller visum. Den andra vägen, för en etiopier till Sverige, är nog slingrigare än vad vi kommer få erfara i vilket fall som helst...

Jobb kan vara jobbigt

Jag får ibland frågor om hur jag tycker det är att vara på skolorna och jobba och jag funderar ofta själv mycket på det då jag inte riktigt vet själv vad jag tycker om det.

Det är väldigt dubbelt att vara där känner jag oftast. Jag känner mig väldigt uppskattad på skolan och barnen kastar sig bokstavligt över mig. Men samtidigt ärdet otroligt utmattande. Det tar väldigt mycket energi, både att stå ut med att ha åttio snoriga, smutsiga barn över en varje dag men främst att komma på roliga saker att göra på lektionerna. Bild känns oftast enklare än engelska då de alltsom oftast tycker det är jätteroligt att rita men jag vill ändå att de ska få göra lite olika saker och inte sitta med färgpennor varje dag..

Vad gäller engelskan är det mest energikrävande att försöka komma på vettiga saker att göra med barnen som ger dem något. Också att de är så otroligt blandade vad gäller åldrar. Från 4-9 i tre klasser. Det är ganska stor skillnad på dem..

Jogga

I morse gjorde jag min första joggintur. Gick upp kvart i fem och räknade med att vara i stort sätt ensam. Direkt när jag kommer ut ser jag två andra personer som joggar förbi och medan jag springer uppför gatan inser jag att jag inte alls är själv. Det är förvånansvärt mycket liv ute och många vitklädda personer som deltar i en orthodox gudstjänst lite högre upp. Kvart över fem på morgonen! Sjukt. Minibussarna hade redan börjat köra och ropa ut destinationer, typ en timme innan det blir ljust..

Knack knack

- Men Gustav kan du öppna eller? Utbrister Maria plötsligt.
- Vadå? Svarar jag oförstående.
- Ja men det är ju någon som knackar! Ropar hon tillbaka.
- Nej Maria, det är ingen som knackar. Svarar jag lite tveksamt.
- Okej.


...

Det finns en risk att min rumsgranne börjar bli galen...

Vad är väl en meny?

En sak man får vara beredd på när man går på en restaurang i den här staden är att allt som står på menyn inte nödvändigtvis finns. Ikväll var vi och åt på ett ställe som (brukar) ha väldigt goda pizzor. När vi skulle beställa så sa servitrisen att de inte hade någon ost men att det gick bra med deras (väldigt goda) vegetariska pizza. Så bra, det är ändå den vi ville ha. Någon minut senare kommer hon tillbaka och säger tyvärr, vi har inga pizzor. Nehe, det var ju tråkigt aja, tre av oss beställde deras lasagne som också ska vara ganska god. Efter en minut till kommer hon in igen och säger tyvärr, vi har bara två lasagner.. Tja, det gäller att ha en plan B..

Sunday (i dubbel bemärkelse)

Idag är det söndag och första gången jag var i en Etiopisk kyrka och inte en internationell. Vi åkte till en av Mekane Yesus kyrkans kyrkor som låg låångt bort från där vi bor. Lite problem med bussarna gjorde att vi kom en timme efter att gudstjänsten skulle börja, men det gjorde inte så mycket, den fortsatte ändå drygt två och en halv timma till. Gudstjänsten var dessutom tvåspråkig men det hjälpte inte mig något nämnvärt då det var amharinja (det officiella språket här)  och oromiffa (det största språket) som talades..

Sen så har solen också hittat tillbaka hit och vi har haft de två varmaste dagarna på väldigt länge vilket har resulterat i bad. Tack vädret.

Tyskar...

.. envisas med att ha alla sina filmer med tyskt tal = ledsen svensk som ser jättemånga bra filmer men vet att de är förstörda av dubbningsfantasterna.

Tack Gud

I morse hade jag en lite tung morgon. Jag vaknade och det jag helst av allt ville göra var att gå och lägga mig igen, inte gå till skolan. Sen fick jag för mig, trots att jag hade så lite tid, att läsa lite i bibeln innan jag gick iväg. Jag öppnade min bibel på detställe jag just nu är i, i gamla testamentet, 5 Mosebok kapitel 1. Först tänkte jag "hm, borde kanske läsa ett ställe i bibeln där jag får lite uppmuntran" (Moseböckerna kan ibland varalite tradiga..) men läste på iallafall och i sista meningen av den 17:e versen står det "Om någon sak blir för svår för er skall ni lägga fram den för mig, så skall jag lyssna." Det var precis det jag behövde höra och bad därefter en kort bön där jag bara sa till Gud att det är rätt så jobbigt attmotivera sig varje morgon att gå till det slitiga jobbet som skolan innebär och sedan gick jag iväg till den visserligen väldigt utmanande och utmattande dagen men med vissheten om att min fantastiske fader i himelen faktiskt lyssnar på mig och bryr sig om mig. Tack Gud!

Plötsligt händer det

En liten episod som hände häromdagen i skolan.

Jag skulle ha en bilddlektion som blev lite försenad av lite olika orsaker och när jag kom in i klassrummet var ingen av de vanliga lärarna där vilket brukar innebära att eleverna löper amok för ingen är där och säger åt dem. Så var det nu också. Då frågade jag dem om de ville ha bild eller inte och alla ropar jooo det vill vi. Då sa jag åt dem att om de inte blev tysta fick de gå ut och därmed missa lektionen. Det blev knäpptyst i rummet. Jag hade hoppats på en reaktion men inte väntat mig det här. Waow säger jag bara. Precis då kommer läraren in kollar märkligt på barnen och sedan på mig och frågar skeptiskt har de varit tysta? och jag svarar stolt att det har de.

Åh mina barn! Ibland gör de mig väldigt glad.

Synden straffar sig själv..

.. men Gud gör något bra av det ändå.

Jag gick inte på den obligatoriska morgonbönen på kontoret för att jag ville ta igen den sömn jag missade när jag inte kunde somna igår på grund av en axel som gjorde ont. Därmed fick jag inte veta att alla mina lektioner på eftermiddagen var inställda på grund av prov och jag gick upp till skolan efter att ha gått hem för att äta lunch. Så trots att jag fick tji för att inte vara på bönen så är jag ledig nu i eftermiddag och det är skönt!! =)

Traid Not Aid

I våras skrev jag en B-uppsats som handlade om Fairtrade. Ett problem jag ser med märkningen är att trots dess goda intentioner är det ändå en certifiering som kommer uppifrån. Eller iallafall från rika (länder) till fattiga. Nu idag hittade jag ett väldigt inspirerade företag som jag skulle råda er att ta er en titt på. Det som jag gillar med det här initiativet är dels att det kommer från Uganda och inte västvärlden och också att de ser vitsen med att förädla och förpacka sin råvara (kaffe) på plats istället för att enbart sälja kaffebönor till ett mycket lägre pris.

Kika in där, läs och om du är i USA eller Storbritannien kan du t.o.m. köpa deras kaffe!


http://goodafrican.com/index.php/our-story/trade-not-aid.html

Vatten vatten bara vanligt vatten..

Det där vattnet som är så vanligt kan gärna få vara tillgängligt som vanligt men icke! Igår kommer man hem och märker att allt vatten i kranarna i huset har tagit semester och befinner sig på annan ort, när man luktar sådär "hej-jag-skulle-må-bra-av-en-dusch" och när man idag skulle behöva tvätta så finns det bara lite vatten så om jag skulle dra på tvättmaskinen skulle antagligen vattnet lägga av i resten av huset och jag skulle få en arg hushållerska/syster/mamma som heter Birke på mig. När det sedan börjar komma tillbaka mer ordentligt kommer en dansk volontär och lägger beslag på maskinen. Till råga på allt börjar det regna ute vilket betyder kallt och grått väder. Inte alls vad man förväntar sig av den här delen av världen..

Vatten! Bli som vanligt!

Nej nej, jag är inte bitter.

Taxiresor, norrmän och kristna innebandylag

Jag hade en plan att försöka undvika att ta en "dyr" vanlig taxi så länge som möjligt och bara åka med de reguljära minibussarna men igår kväll sprack det. Det funkar ganska bra med minibussarna så länge man accepterar att man måste börja dra sig hemåt när klockan närmar sig nio.. Men igår var jag, Maria och vår amerikanske vän Randy hemma hos ett gäng väldigt trevliga norrmän och det kändes inte helt kul att åka hem så tidigt så tillslut hade vi inget annat val än att lägga ca 15 kr var för en nattlig bilfärd genom den nästan sovande staden.

Vad gäller det kristna innebandylaget har det inget med ovanstående att göra, men jag läste ett ganska bra reportage om Livets Ords IF som en vän till mig länkade till. Läs det. Helst idag.

http://www.expressen.se/sport/1.2614022/livets-ords-if-ber-till-gud-fore-varje-match

Jobb

Idag på skolan gjorde jag en lek med de äldsta barnen på skolan som visade sig bli en succé; Simon says (vilket i det här fallet blev Gustav says). Det är en i grunden ganska simpel lek där man ska lyssna på den som leder leken och om hen (mycket praktiskt ord för övrigt) säger Simon says stand up! ska de resa sig upp men om hen säger Stand upp och någon reser sig upp åker de ut.

Allt som har ett tävlingsmoment i sig är roligt och eftersom barnen (hittills) är så dåliga på det hela så börjar leken om väldigt fort. Så den kommer nog lekas ett antal gånger innan jag åker hem. Jag letar efter fler lekar som är användbara i en engelskalektion för jag vill både att de ska lära sig något vettigt men samtidigt att de ska ha roligt så om någon har förslag på lekar är jag idel öra.

Att handla..

.. kan ibland vara ett äventyr. Idag skulle jag fylla på vårat internet och behövde därför köpa telefonkort och ganska många sådana. Eftersom jag är lite lat av mig gick jag till närmaste kiosk, ca femton meter från porten, och sa att jag ville ha telefonkort och betalade. Istället för att ge mig korten eller säga att de inte hade tillräckligt tar hon pengarna och säger åt mig att vänta. Jahap, där drar hon iväg med mina pengar som för oss inte är särskilt mycket men som för många etiopier skulle vara en månadslön. Hoppas hon kommer tillbaka... 

Vilket hon sedan gjorde efter ett antal minuter. Då hade hon gått iväg någonstans och fixat fram det antal kort jag behövde för de hade tydligen inte tillräckligt många inne.

Sjukhusbesök

Idag fick jag uppleva ett etiopiskt sjukhus för första gången. Eller iallafall väntrummet då jag följde med en kompis som behövde gå dit. Väntrummet var inte så intressant, lite stolar och mycket folk. Dock så blev jag väldigt glad när jag lyckades läsa en skylt (skriven med fideller) där det stod till kafeterian och en pil så jag fick ett par koppar kaffe i mig under de dryga tre timmarna hela kalaset tog. Dagens lärdom - om du blir sjuk i Etiopien, ta med en tolk för det är inte säkert att den som tar emot dig kan engelska och då kan det bli lite svårt.

Lördagsmys

I lördags bar det iväg till en bazar i en av kyrkorna vi brukar gå till där det såldes allt möjligt fint och mindre fina saker. För egen del blev det bara ett armband av kaffebönor och brevpapper. Plus en glass men jag vet inte om det räknas.

Efter det åkte jag och Julia iväg till hotellet Ghion och utnyttjade deras pool. Det var fantastiskt skönt att få sola och bada och bara komma bort från allt annat. Lite eskapism är bra ibland. Dock så brände jag mina fötter, knäveck och en liten triangel under ena armen där jag tydligen hade glömt att smörja in mig. I övrigt hade jag varit duktig men ingen är felfri.

Klipp klipp säger saxen

Häromdagen klippte jag mig för första gången här i staden. Det blev visserligen inte så bra som jag hade tänkt mig men inte heller så dåligt som jag var rädd att det skulle bli. Sen så kostade det inte särskilt mycket heller. 6 birr eller ca 2kr. Överkomligt.

Loppattack

I början tänkte jag att jag var ganska skonad ifrån loppor som biter och äter ens kropp men nu börjar jag inse att jag är lika god som alla andra i loppornas ögon. Idag upptäckte jag 23 nya bett på ena låret. Märkligt nog är alla på samma ställe. Lopporna är tydligen lata och orkar inte röra sig särskilt långt när de väl har kommit fram till huden.. Jag vet inte riktigt när det är vi blir bitna men jag tror att sängen, taxin och barnen är de största bovarna i dramat.

Kaffe på maten gånger två

Helgen bjöd på två bjudningar hem till folk som jobbar för WSG. I lördags blev vi bjudna på "kaffe" vilket innebar kopiösa mängder mat, sen kaffe på maten med tillhörande popcorn och bröd. På söndagen fick vi äta lunch hemma hos (antagligen ett av världens finaste) par där vi åt, drack, bad och pratade hela eftermiddagen.

Det var väldigt väldigt trevligt och också avslappnat och under tiden springer det runt en söt liten ettåring som råkade ha sönder en kaffekopp och vår käre vän Tariko kommenterar; "Yes, it's good to break things".

English Program

Varannan lördag har vi ett "English program" på förmiddagen där vi kan mötas och be, sjunga lovsånger och lyssna till undervisning på engelska för omväxlingens skull (dessutom har vi fika efteråt!). Förra gången var det jag som pratade och idag var det vår nyfunne amerikanske vän Randys tur. Ordet program är för övrigt ett högt älskat ord här. Det mesta kan vara ett program. En gudtjänst lika väl som en fika, något man gör helt enkelt. Inte så specifikt alltså..

Turistande

I lördags var första gången jag satte fot utanför Addis Abeba. Det behövdes. Jag, Julia och Maria åkte iväg till ett ställe som heter Debre Libanos. Innan vi drog iväg visste vi inte mycket mer om platsen än att det var fint och att det låg ett kloster där. Vi var inte heller helt säkra på hur vi skulle ta oss dit eller hem. Dit gick bra. Vi åkte bara till busstationen, såg vita ut, sa vart vi skulle och fick tjugo pers som slängde in oss i en minibuss. Sen bar det iväg på en knapp två timmars tur norrut i detta förunderliga land.

Väl framme märkte vi att det vi hade hört innan stämde ganska väl. Det var väldigt vackert och det fanns ett kloster. Det var väldigt skönt att komma bort från staden lite, andas ren luft, se öppna ytor och tänka på annat.

Så vi bytte det här..

... mot det här.

Lyx

Idag slog jag till på stort och köpte lite mörk choklad (det mörkaste som fanns = 50% kakao). Den kostade 39 birr vilket blir ungefär 10 kr. Det kanske inte verkar vara så mycket men här är det det. För 36 birr hade jag kunnat få TRE kilo avokado eller guava. Eller för 40 birr FYRA kilo bananer. En helt okej lunch kanske kostar 20 birr och en riktigt nice middag som man bara unnar sig ibland kanske 60 birr. Vår budget för mat ligger på 50 birr per dag så efter den där chokladen får jag nog fasta lite.

Såhär såg denna dyrgrip ut.

Konstigt eller inte

Man ska inte bli förvånad när rektorn på ena skolan håller en i handen när han pratar med en. Det är bara ett sätt för honom att visa att han tycker att jag är en schysst kille. Homosexualitet är förresten förbjudet enligt lag i Etiopien. Däremot ska man bli förvånad när man går hem och ser en grupp etiopier som står och stirrar på en vit man som blåser i en visselpipa och visar upp sina färdigheter med en diablo (en cirkusgrej för er som reagerar på namnet). För det är faktiskt något riktigt konstigt som inte händer varje dag.

Något kan man ge

Tänk att man kan göra någon så glad genom något så enkelt som att komma ihåg en liten åttaårings namn som ber en om pengar. Den lilla energi som det kräver ger jag mer än gärna.

Vad jag gör

Nu är det dags att berätta för er vad jag faktiskt kommer göra under de knappt åtta månaderna som jag är här. I måndags hade vi volontärer och de ansvariga för skolorna ett möte där vi fick våra (nästan) definitiva scheman.

Min vecka är ganska simpel och varje dag har jag tre lektioner på en skola, eller snarare förskola, där 81 barn mellan tre och fem går i tre olika klasser. Två dagar i veckan har jag engelska och tre dagar i veckan har jag bild. Ja, ni läste rätt. Jag har engelska med treåringar. Det är en inte så liten utmaning, särskilt då de två lärarna som har den klassen, som fungerar som våra tolkar, inte själva kan engelska.

På onsdagar och fredagar går jag efter lunch upp till en annan skola som WSG har i området som är en slags förberedande utbildning för "vanlig" skola. De som går här är mellan tio och tjugo år och efter tre år här är de berättigade att börja årskurs fem i en statlig skola. Här har jag och Julia totalt sex bildlektioner per vecka, som det ser ut nu men en del av den kan eventuellt bli sportlektioner istället.

Så för min del blir det väldigt mycket bild och det kan jag verkligen behöva då jag själv inte är särskilt duktig på att rita.

Det som försvinner i sol..

Kommer fram under en stol? Snö och tö är inte så gångbara här.. Iallafall så har min mobil kommit till rätta och det känns väldigt skönt!

Humor

En fördel med att inte prata samma språk är att det är mer okej med en lite simplare humor. Som att uttala allas namn med riktigt överdrivna danska r. Alla skrattade ihjäl sig utom den danska volontären Ruth eller rrrrrrrrrrrhuth som vi sa.

Enkelt val

Jag märker ibland att jag tar efter Elin på lite olika sätt. Inte för att det är dåligt för Elin är bra men lite kul är det.
Som idag då jag pratade med en liten åttaåring som bad mig om mat. Han bad mig faktiskt om lite olika saker, mycket beroende på vad de sålde där vi gick förbi, mat här, ett "game" här (gameboy) och en fotboll. När han bad om bollen kunde jag faktiskt inte låta bli att fråga vad han helst ville ha, mat eller boll? Killen tittar upp på mig och säger bestämt quass - boll.

Plus vs minus

Vi volontärer har för en gångs skull gjort lite olika saker den här helgen. Maria och Ruth åkte på solsemester, Rajmund åkte bort med lite fler tyskar, Maika gjorde inte det för hon blev sjuk och vi andra hade en mera vanlig helg. En väldigt bra helg med ett litet minus för mig och Maika - båda våra mobiler har försvunnit. För mig tror jag snarare på att jag tappade den att den blev snodd men för Maika var det en tjuv som var framme..

Även om det är ganska jobbigt att vara utan mobil går detändå att välja lite hur man ska reagera på det. Jag tänkte göra en jämförelse mellan plus och minus att jag på något sätt blev av med min mobil.

- jag går inte att få tag på särskilt lätt längre.
- jag måste skaffa ett nytt sim-kort (vilket är lite jobbigare än i Sverige) och en ny mobil.
- de nummer jag har är borta.
+ min mobil var ganska kass så det är inte svårt eller dyrt att hitta en bättre. Då kanske jag till och med hör vad folk säger när jag pratar med dem.
+ jag hade gett mitt nummer till en lite halvschysst kille som jag egentligen inte ville skulle ringa mig men jag ville inte vara tråkig och säga nej när han frågade om mitt nummer.
+ någon blev glad som hittade/snodde min mobil.
+ det kan vara ganska soft att vara okontaktbar ett tag.
+ i och med att alla nummer är borta (tror inte jag har sparat dem på mitt svenska simkort) fick jag en automatisk rensning av alla gamla kontakter som jag har men aldrig använder.

3 minus och fem plus. Plus vinner. Alltså är jag glad ändå.

Skillnader

En kille frågade mig om hur livet i Sverige skiljer sig från livet här. Jag hade lite svårt att säga något vettigt och jag känner ofta att jag har samma problem med att försöka förklara för er där hemma hur livet är här. Det är så mycket som bara blir så platt och intetsägande när man försöker beskriva det jämfört med hur det känns att uppleva det.

Enmånadsjubileum

Nu har vi varit här i en månad men vårat planerade jubileumsfirande uteblev. Idag har jag och Julia varit och spelat fotboll och iallafall jag brände mig ganska rejält i solen som är väldigt stark och syns ofta nu när vintern (regnen) har tagit slut.

Välasfalterad fotbollsplan

Idag försvann även min mobil och jag kan verkligen inte tänka mig vart den har tagit vägen. Jag hoppas innerligt att den kommer till rätta..

Utmaning

Jag har en liten utmaning till alla som läser det här och som kallar Jesus som sin herre. När vi är här nere har vi under en vecka tre obligatoriska möten/bönestunder på huvudkontoret på ca två timmar var. Utöver det  går vi på en gudstjänst varje söndag på kanske två timmar. Varannan lördag har vi också en engelsk samling på huvudkontoret, kanske en och en halv timme. Hemma hos oss har vi också i genomsnitt kanske en kvarts aftonbön varje dag. Totalt blir det drygt tio timmars bön och tillbedjan, eller helt enkelt aktiv tid med Gud, i veckan.

Jag skriver inte det här för att försöka visa hur fromma och duktiga vi är utan för att uppmana er att göra detsamma. För bara efter nån vecka kan jag nästan garantera att ni kommer att märka en skillnad i er gudsrelation. Och det är ju inte särskilt märkligt. De flesta relationer fördjupas om man satsar tid och energi på dem så varför inte den här?

Och om någon invänder med att det är lätt för mig att avsätta såpass mycket tid för det, som bor i ett land där man inte ens kan garantera att man har tillgång till internet, vill jag bara helt krasst säga: Det är faktiskt så att dygnet har lika många timmar här som hemma men att det är upp till var och en hur man fyller de där tjugofyra timmarna. Det där blev kanske lite klyschigt men sant likaväl.

Kontakt

Jag kom på att jag har varit lite dålig med att berätta hur man når mig när jag är här. Här har ni iallafall några olika sätt att nå mig.

Postadress:
WSG Guesthouse
Gustav Swedberg
PO Box 30759
Addis Ababa
Ethiopia

Telefon:
+251922343797

Mitt svenska nummer har jag slutat använda och abonemanget är påväg att gå ut så vi får se om jag har kvar det ens när jag kommer hem.

För att ringa billigt hit kan man antingen använda sig av skype för att ringa antingen till skype på min datorn eller till mitt telefonnummer. Ett annat billigt alternativ är att köpa ett slags telefonkort för utlandssamtal som går att få tag på på till exempel kiosker.

Mail:
gustav.swedberg@gmail.com

Ett väldigt roligt sätt att höra av sig är att åka till Etiopien och säga hej! Då vänder sig man till ett flygbolag, typ Ethiopian Airlines.

Dagens

Elin utbrister plötsligt "Det är en vit man som cyklar ute på gatan i shorts!" och alla springer ut på balkongen, stirrar och asgarvar sedan. Jag kan försöka förklara varför det är så roligt om det är någon som undrar.

1. Man ser inte ofta en vit här, särskilt inte i vårat områdåde, Shiromeda. Alltså sticker alla vita ut väldigt mcket här och drar väldigt mycket blickar till sig.
2. Det är inte heller ofta man ser en cyklist på gatorna här så även det drar blickar.
3. Shorts är ett plagg som i stort sätt endast syns i idrottssammanhang typ om man spelar fotboll. Häromdagen satt jag i shorts och linne på vår innergård och njöt av solen och närdet kom ett par etiopier kände jag mig väldigt naken och jag drog också slutsatsen att de delade den åsikten av deras blickar. På en lite äldre tjockare man är det något otänkbart.
4. Det gick inte så fort. Addis Abeba ligger väldigt högt upp och vår stadsdel ligger även på sluttningen upp mot berget Entoto. Det gör att det måste vara väldigt jobbigt att cykla uppför vilket han gjorde.

Ni kanske fortfarande inte är övertygade men för oss var det väldigt väldigt roligt.

Jag vet att jag är dålig men..

.. här kommer iallafall ett par bilder.

Såhär kan en sidogata se ut!

Såhär ser en glad volontär ut.

Regnperiod

Jag har alltid varit lite fascinerad över grejen med regnperioder. Att i stort sätt hela årets regn kommer under en specifik period. Min eventuellt lite romantiserade bild av det hela var att det skulle regna i sträck hela tiden. Nu är det visserligen slutet på regnperioden i Etiopien men det regnar ändå mindre än vad jag hade förväntat mig. Det hela är ganska förutsägbart faktiskt. Morgonen och förmiddagen är ofta fin, med goda solchanser och eftermiddagen präglas av kraftiga regn och åskskurar.

Under den tid vi har varit här har det blivit betydligt varmare och snart kan man nog förpassa understället och fleecetröjan till längst ner i resväskan i väntan på transport till Sverige.

Tips

Det går inte att sova hur länge som helst i den här staden. Eller iallafall inte i mitt rum. Min ena vägg är i princip helt gjord av glas och då snackar vi inte nyinsatta trippelglas utan en enkel glasskiva. Det innebär lite olika saker:
1 - om det regnar hårt in mot balkongen rinner det in vatten i rummet.
2 - det blir svinkallt på natten då det inte isolerar särskilt bra.
3 - alla ljud ifrån gatan utanför går i stort sätt obehindrat in till mig. När jag går och lägger hör man hundarna som skäller väldigt ihärdigt bortifrån antingen Östafrikanska stanby brigaden eller amerikanska ambasaden som båda ligger på andra sidan gatan. På morgonen väcks man tidigt av att staden inte vill missa någon soltimme och alla taxibilar åker runt och ropar ARRAT KILO!!! högt utanför fönstret, eller tutar.

Så.. om någon får för sig att hälsa på mig nån gång. Ta med öronproppar. Hett tips.

Fotboll

Det gar att se en spannande match hemma i den skona ikeasoffan och ata chips men det gar ocksa att se Manchester United vinna over Chelsea i ett fullsmockat cafe och tranga ned sig i trappan mellan de tva vaningarna och skratta tillsammans med ett femtiotal etiopier nar Rooney halkar nar han ska lagga straffen eller skrika nar Torres missar helt oppet mal.

Upplevelser

Hittils har varenda dag vi varit här bjudit på nya intryck och upplevelser. De flesta roliga, en del lite frustrerande och även några mindre roliga. Men jag tänkte dela med mig av några mer eller mindre relevanta observationer.

Tidsuppfattningen skiljer sig lite från i Sverige, eller iallafall uppfattningen vad det innebär att vara i tid. Till exempel så var vi tio minuter sena till ett ganska viktigt möte om vad vi ska jobba med när vi är här och det användes som ett exempel på att visa på vår svenska punktlighet.

Hur många personer som går per sittplats i en minibuss är också något som man ser lite olika på. Om man har tryckt in 12 stolar måste man ju kunna klämma in ca 20 pers där, eller hur?

Man får inte bli förvånad när fyra pojkar galloperar i full fart, barbacka på var sin häst förbi ute på gatan. Inte heller när man går förbi en hög med djurhudar där klövarna fortfarande sitter kvar.

När man ska tvätta kläder behöver man inte bekymmra sig om att sortera rätt då maskinen i huset i stort sätt bara blandar runt kläderna i lite kallt vatten med mycket tvättmedel. Däremot ska man bekymmra sig för om det finns vatten eller ej, eller om solen skiner så att de går att få kläderna torra efteråt.

Man bör inte bli orolig om man åker vilse, för det finns alltid en trevlig person som känner att han eller hon har tid att visa tre stackars utlänningar rätt väg.

Listan skulle kunna fortsätta hur långt som helst, men om ni tycker att det ovanstående låter käckt föreslår jag att ni tar en sväng förbi landet med 13 månaders solsken som deras slogan låter.

Kollektivtrafik i Addis

Kollektivtrafiken i Addis består av fyra olika element. De reguljära linjebussarna som är stora och gula och som jag inte vet så mycket om då jag aldrig har åkt med en. Det enda jag vet är att det är väldigt trångt i dem och att de är billiga. Sen finns det de vi skulle kalla taxibilar som är små och blåvita och kör dit man vill men som är ganska dyra. Dem har jag inte heller använt mig av.

Det finns också nån slags mindre stora bussar som också är billiga, tar mycket folk och som jag provade i helgen.. För att komma på en sån ställer man sig fint i en kö och väntar och när bussen kommer springer man fram emot dörren och vässar armbågarna och i stort sätt slåss om en plats på bussen. Det var ett äventyr, men ett väldigt billigt sådant.

Det fjärde alternativet är vad etiopierna kallar taxi, blåvita minibussar som är värda att beskrivas lite närmare. Liksom linjebussarna har de här minibussarna bestämda stationer de åker mellan som de annonserar genom en inkastare som skriker ut destinationen, viftar in folk och tar betalt. Om man kliver in i en tom minibuss vid en station får man snällt vänta tills den blir full eller tills föraren och inkastaren tycker att det räcker. Sen när man ska av säger man helt enkelt till föraren att stanna så stannar man och man krånglar sig ut mellan alla andra som sitter i den. Här är det en fördel att vara ganska liten då det dels är trångt när man sitter och också ganska trångt när man ska ta sig ut.

Även om alla dessa minibussar ser likadana ut utifrån - blåvita Toyota (som för övrigt lär ha tjänat en bra hacka på Etiopien då nästan alla bilar är Toyota) är det alltid spännande att se hur inredningen ser ut. Färg och fräschhet varierar ganska stort och allt från lila plastsäten till slitna bruna läderöverdrag går att hitta.

Det kan tyckas vara lite farligt att åka typ 17 personer utan bälten i en minibuss i en stad som saknar rödljus, men det har de löst genom att täcka bilarna på insidan med massa kors och bilder på Jesus och Maria för att försäkra sig att det inte ska bli någon olycka.

Fotboll förenar

Idag har varit en bra dag. Drog iväg med Julia och en av tyskarna och typ 12 grabbar från närområdet och spelade fotboll halva dagen under en brännande Etiopisk sol som senare utbyttes i regn. Det känns bra när "han som pratar lite svenska och hänger utanför dörren varje dag" får ett namn (som jag visserligen har lite problem att både uttala och komma ihåg) och man får prata med honom. Han gillar att prata med oss volontärer för att han vill lära sig att prata flytande engelska. Han hoppas på att kunna börja studera nästa år. Han vill plugga IT och jobba med datorer. Eller han som sitter och hjälper amerikaner att fylla i sina papper inför ambassadbesök. Han vill inte bo kvar i Shiromeda utan flytta någon annanstans där det inte bor lika mycket folk. Och så är det kul med fotboll.

Gott nytt ar!

Kara vanner! Nu ar det 2004 har i Etiopien. I sondags firade vi nyarsafton med pompa och stat, med dans kring eld, sang och massa mat. Det var tur att vi hade elden for strommen var borta i omradet dar vi bor i stort satt hela sondagen och kom inte tilbaka forens 16-tiden pa mandagen. Strom ar ganska latt att klara sig utan, det finns en gasspis och levande ljus ar ganska mysigt men det blir lite varre nar vattnet forsvinner som det gjorde igar. Oturligt nog passade aven min mage pa att gora uppror och det ar inte jatteharligt nar det inte alltid gar att t.ex spola i toaletterna.. Efter lite bon fran mina vanner ar jag dock helt frisk idag. Gud ar god!

Idag har vi aven besokt tva av de skolor som vi eventuellt kommer att jobba pa, bada med barn i ungefar fyra till atta ars alder. Aven dar firades det nya aret och skolstarten med ett litet nyarsbal (eld inte bal som i dans) och barnen och lararna lovade att vara flitiga elever och duktiga larare. Dessutom bad alla pa bada stallena for alla pa skolorna och aven for Etiopien. Inte riktigt som en vanlig terminstart i Sverige.

Nu har vi ocksa efter manga stromavbrott och andra hinder lyckats starta var forsta tvattmaskin! Ekziabier yimesgen! (Gud vare tack - en ytterst vanlig fras i Etiopien)

Praktiska problem

Allt flyter inte pa pa samma satt som hemma i Sverige. Att skaffa ett sim-kort till mobilen innebar inte bara att traska in var som helst och kopa ett utan har ska du fylla i en ansokan, ta med foton pa dig sjalv, ditt pass och en kopia av ditt pass. Dessutom ar du tvugnen att lamna din kamera till vakten utanfor dorren sa att du inte skulle gora nagot sa hemskt som att fota inne pa telekommunikationshuset.

En annan lite mera irreterande sak ar svarigheterna jag har att hitta nagonstans at ta ut pengar. Det gar hyffsat latt att hitta en automat som tar emot VISA-kort, men jag sitter pa ett Master Card. Da blir det genast lite svarare och nar man antligen har hittat en som SAGER SIG ta emot det sa vill den inte fungera. Sa for tillfallet snyltar jag och Julia som har samma problem pa Elin och Maria som far sta for alla vara utgifter sa lange, som typ att sitta och skriva det har.

Det som daremot gor det hela lite lattare ar att tid ar nagot som det finns ganska gott om har. Nej de har inte fler timmar pa dygnet men det finns farre saker att doda tid pa och da blir sma problem som ovanstaende inte lika enerverande. Iallafall tycker inte jag det.

Samtidigt pa ett trangt stalle i Addis...

Nu efter lite om och men har jag lyckats komma in pa min blog. Vi har inget eget internet annu sa vi hanger pa det lilla internetcafet bredvid huset dar vi bor. Ett rum som ar mindre an det jag sover i och dar det star en sju atta datorer.

Det kanns riktigt gott att vara framme, allt ar sa nytt och annorlunda men vi har fatt ett varmt valkommnande och nu borjar gasthemmet kannas som hemma. Sanning med modifikation da jag bara bor tillfalligt i rummet jag sover i nu. Alla vi fyra som ar har delar pa tre rum men jag (i egenskap av ensam svensk kille) kommer snart fa ett eget rum, som dessutom ska vara nytt och frascht! Lyx!

Samtidigt som det kanns sa harligt skulle jag ljuga om jag sa att allt ar toppen. Det sliter hart i ens hjarta varje gang man gar ut pa gatan och ser alla barn som hanger dar och ber om mat eller pengar. Min storsta motivation till att lara mig amharinja ar att kunna stanna upp en liten stund och atminstone ge de har barnen av min tid och uppmarksamhet.

Vi syns!

Nu är det dags. Jag ska bara packa handbagage, pillra med banker, fixa med mobilen, borsta tänderna, gå och lägga mig, gå upp och ta ett flyg till Etiopien! Imorrn! Det känns så galet bra. Som jag har sett fram emot att komma över förberedelsefasen och faktiskt komma iväg.

Så - vi syns! Här och om ett tag i Sverige igen, även om nästa sommar kanske känns en aning långt borta just nu.

Svensk sommar

Förutom alla nära och kära här hemma är det här onekligen något jag kommer sakna..

Dags att börja inse..

.. att jag snart ska åka. Om en vecka är jag uppe i luften ungefär halvvägs mellan Istanbul och Addis Abeba. På något vänster har jag inte tagit in det riktigt, trots att jag, tillsammans med Julia och de två volontärerna som ska till Argentina, var uppe på Hållands folkhögskola och ägnade en vecka åt att förbereda oss på resan. Jag tror det har att göra med att jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig.

Min gudmor (tänk om "The Godfather" hade hetat "The Godmother", spännande tanke) var över på middag idag och visade bland annat bilder från när hon var i Etiopien senast. Det blev många vyer som jag känner igen från andras bilder som jag har suttit och tittat på sen några månader tillbaka. Men jag tycker att det kan vara så svårt att få en "bild" av en plats enbart genom bilder om ni förstår vad jag menar. För mig är det lite som att prata i telefon, väldigt bra om man känner personen man pratar med men ett ganska bristfälligt sätt att lära känna någon på.

Det handlar inte om att jag inte är taggad på att åka, för det är jag verkligen. Bara att jag har svårt att se mig själv där om en vecka när jag sitter här på mitt rum hemma i Uppsala. Det kanske inte är så konstigt egentligen, men jag tycker bara det är svårt att svara på hur det känns inför resan så jag skrev ett flummigt inlägg här i stället.

Premiärinlägg, förberedelser, vänner och injera

Hej och välkomna till min alldeles egna (och dessutom första) blogg. Härifrån kommer jag berätta om min tid i Etiopien som inte är särskilt långt borta längre, endast 8 dar.

Jag skrev för ett par dagar sen en lista med allt jag måste hinna med på den här dryga veckan som är kvar innan flyget går och hittills har jag bara lyckats hinna med en punkt; ett besök hos länsvaccinationer vilket bl.a. resulterade i en omplåstrad axel. Snart ska jag dock pricka av en sak till efter att ha varit och bytt till mig lite US-dollar.

Som en del av er vet (eller har lyckas lista ut av ovanstående) har jag lätt för att skjuta saker framåt. jag ikväll gå med ett gäng vänner till en etiopisk-/eritreansk restaurang, vilket vi gav som present till en kompis som fyllde år i December.

Hoppas ni kikar in här lite då och då, det skulle göra mig glad.

Fred!
Gustav