Sjukhusbesök

Idag fick jag uppleva ett etiopiskt sjukhus för första gången. Eller iallafall väntrummet då jag följde med en kompis som behövde gå dit. Väntrummet var inte så intressant, lite stolar och mycket folk. Dock så blev jag väldigt glad när jag lyckades läsa en skylt (skriven med fideller) där det stod till kafeterian och en pil så jag fick ett par koppar kaffe i mig under de dryga tre timmarna hela kalaset tog. Dagens lärdom - om du blir sjuk i Etiopien, ta med en tolk för det är inte säkert att den som tar emot dig kan engelska och då kan det bli lite svårt.

Lördagsmys

I lördags bar det iväg till en bazar i en av kyrkorna vi brukar gå till där det såldes allt möjligt fint och mindre fina saker. För egen del blev det bara ett armband av kaffebönor och brevpapper. Plus en glass men jag vet inte om det räknas.

Efter det åkte jag och Julia iväg till hotellet Ghion och utnyttjade deras pool. Det var fantastiskt skönt att få sola och bada och bara komma bort från allt annat. Lite eskapism är bra ibland. Dock så brände jag mina fötter, knäveck och en liten triangel under ena armen där jag tydligen hade glömt att smörja in mig. I övrigt hade jag varit duktig men ingen är felfri.

Klipp klipp säger saxen

Häromdagen klippte jag mig för första gången här i staden. Det blev visserligen inte så bra som jag hade tänkt mig men inte heller så dåligt som jag var rädd att det skulle bli. Sen så kostade det inte särskilt mycket heller. 6 birr eller ca 2kr. Överkomligt.

Loppattack

I början tänkte jag att jag var ganska skonad ifrån loppor som biter och äter ens kropp men nu börjar jag inse att jag är lika god som alla andra i loppornas ögon. Idag upptäckte jag 23 nya bett på ena låret. Märkligt nog är alla på samma ställe. Lopporna är tydligen lata och orkar inte röra sig särskilt långt när de väl har kommit fram till huden.. Jag vet inte riktigt när det är vi blir bitna men jag tror att sängen, taxin och barnen är de största bovarna i dramat.

Kaffe på maten gånger två

Helgen bjöd på två bjudningar hem till folk som jobbar för WSG. I lördags blev vi bjudna på "kaffe" vilket innebar kopiösa mängder mat, sen kaffe på maten med tillhörande popcorn och bröd. På söndagen fick vi äta lunch hemma hos (antagligen ett av världens finaste) par där vi åt, drack, bad och pratade hela eftermiddagen.

Det var väldigt väldigt trevligt och också avslappnat och under tiden springer det runt en söt liten ettåring som råkade ha sönder en kaffekopp och vår käre vän Tariko kommenterar; "Yes, it's good to break things".

English Program

Varannan lördag har vi ett "English program" på förmiddagen där vi kan mötas och be, sjunga lovsånger och lyssna till undervisning på engelska för omväxlingens skull (dessutom har vi fika efteråt!). Förra gången var det jag som pratade och idag var det vår nyfunne amerikanske vän Randys tur. Ordet program är för övrigt ett högt älskat ord här. Det mesta kan vara ett program. En gudtjänst lika väl som en fika, något man gör helt enkelt. Inte så specifikt alltså..

Turistande

I lördags var första gången jag satte fot utanför Addis Abeba. Det behövdes. Jag, Julia och Maria åkte iväg till ett ställe som heter Debre Libanos. Innan vi drog iväg visste vi inte mycket mer om platsen än att det var fint och att det låg ett kloster där. Vi var inte heller helt säkra på hur vi skulle ta oss dit eller hem. Dit gick bra. Vi åkte bara till busstationen, såg vita ut, sa vart vi skulle och fick tjugo pers som slängde in oss i en minibuss. Sen bar det iväg på en knapp två timmars tur norrut i detta förunderliga land.

Väl framme märkte vi att det vi hade hört innan stämde ganska väl. Det var väldigt vackert och det fanns ett kloster. Det var väldigt skönt att komma bort från staden lite, andas ren luft, se öppna ytor och tänka på annat.

Så vi bytte det här..

... mot det här.

Lyx

Idag slog jag till på stort och köpte lite mörk choklad (det mörkaste som fanns = 50% kakao). Den kostade 39 birr vilket blir ungefär 10 kr. Det kanske inte verkar vara så mycket men här är det det. För 36 birr hade jag kunnat få TRE kilo avokado eller guava. Eller för 40 birr FYRA kilo bananer. En helt okej lunch kanske kostar 20 birr och en riktigt nice middag som man bara unnar sig ibland kanske 60 birr. Vår budget för mat ligger på 50 birr per dag så efter den där chokladen får jag nog fasta lite.

Såhär såg denna dyrgrip ut.

Konstigt eller inte

Man ska inte bli förvånad när rektorn på ena skolan håller en i handen när han pratar med en. Det är bara ett sätt för honom att visa att han tycker att jag är en schysst kille. Homosexualitet är förresten förbjudet enligt lag i Etiopien. Däremot ska man bli förvånad när man går hem och ser en grupp etiopier som står och stirrar på en vit man som blåser i en visselpipa och visar upp sina färdigheter med en diablo (en cirkusgrej för er som reagerar på namnet). För det är faktiskt något riktigt konstigt som inte händer varje dag.

Något kan man ge

Tänk att man kan göra någon så glad genom något så enkelt som att komma ihåg en liten åttaårings namn som ber en om pengar. Den lilla energi som det kräver ger jag mer än gärna.

Vad jag gör

Nu är det dags att berätta för er vad jag faktiskt kommer göra under de knappt åtta månaderna som jag är här. I måndags hade vi volontärer och de ansvariga för skolorna ett möte där vi fick våra (nästan) definitiva scheman.

Min vecka är ganska simpel och varje dag har jag tre lektioner på en skola, eller snarare förskola, där 81 barn mellan tre och fem går i tre olika klasser. Två dagar i veckan har jag engelska och tre dagar i veckan har jag bild. Ja, ni läste rätt. Jag har engelska med treåringar. Det är en inte så liten utmaning, särskilt då de två lärarna som har den klassen, som fungerar som våra tolkar, inte själva kan engelska.

På onsdagar och fredagar går jag efter lunch upp till en annan skola som WSG har i området som är en slags förberedande utbildning för "vanlig" skola. De som går här är mellan tio och tjugo år och efter tre år här är de berättigade att börja årskurs fem i en statlig skola. Här har jag och Julia totalt sex bildlektioner per vecka, som det ser ut nu men en del av den kan eventuellt bli sportlektioner istället.

Så för min del blir det väldigt mycket bild och det kan jag verkligen behöva då jag själv inte är särskilt duktig på att rita.

Det som försvinner i sol..

Kommer fram under en stol? Snö och tö är inte så gångbara här.. Iallafall så har min mobil kommit till rätta och det känns väldigt skönt!

Humor

En fördel med att inte prata samma språk är att det är mer okej med en lite simplare humor. Som att uttala allas namn med riktigt överdrivna danska r. Alla skrattade ihjäl sig utom den danska volontären Ruth eller rrrrrrrrrrrhuth som vi sa.

Enkelt val

Jag märker ibland att jag tar efter Elin på lite olika sätt. Inte för att det är dåligt för Elin är bra men lite kul är det.
Som idag då jag pratade med en liten åttaåring som bad mig om mat. Han bad mig faktiskt om lite olika saker, mycket beroende på vad de sålde där vi gick förbi, mat här, ett "game" här (gameboy) och en fotboll. När han bad om bollen kunde jag faktiskt inte låta bli att fråga vad han helst ville ha, mat eller boll? Killen tittar upp på mig och säger bestämt quass - boll.

Plus vs minus

Vi volontärer har för en gångs skull gjort lite olika saker den här helgen. Maria och Ruth åkte på solsemester, Rajmund åkte bort med lite fler tyskar, Maika gjorde inte det för hon blev sjuk och vi andra hade en mera vanlig helg. En väldigt bra helg med ett litet minus för mig och Maika - båda våra mobiler har försvunnit. För mig tror jag snarare på att jag tappade den att den blev snodd men för Maika var det en tjuv som var framme..

Även om det är ganska jobbigt att vara utan mobil går detändå att välja lite hur man ska reagera på det. Jag tänkte göra en jämförelse mellan plus och minus att jag på något sätt blev av med min mobil.

- jag går inte att få tag på särskilt lätt längre.
- jag måste skaffa ett nytt sim-kort (vilket är lite jobbigare än i Sverige) och en ny mobil.
- de nummer jag har är borta.
+ min mobil var ganska kass så det är inte svårt eller dyrt att hitta en bättre. Då kanske jag till och med hör vad folk säger när jag pratar med dem.
+ jag hade gett mitt nummer till en lite halvschysst kille som jag egentligen inte ville skulle ringa mig men jag ville inte vara tråkig och säga nej när han frågade om mitt nummer.
+ någon blev glad som hittade/snodde min mobil.
+ det kan vara ganska soft att vara okontaktbar ett tag.
+ i och med att alla nummer är borta (tror inte jag har sparat dem på mitt svenska simkort) fick jag en automatisk rensning av alla gamla kontakter som jag har men aldrig använder.

3 minus och fem plus. Plus vinner. Alltså är jag glad ändå.

Skillnader

En kille frågade mig om hur livet i Sverige skiljer sig från livet här. Jag hade lite svårt att säga något vettigt och jag känner ofta att jag har samma problem med att försöka förklara för er där hemma hur livet är här. Det är så mycket som bara blir så platt och intetsägande när man försöker beskriva det jämfört med hur det känns att uppleva det.

Enmånadsjubileum

Nu har vi varit här i en månad men vårat planerade jubileumsfirande uteblev. Idag har jag och Julia varit och spelat fotboll och iallafall jag brände mig ganska rejält i solen som är väldigt stark och syns ofta nu när vintern (regnen) har tagit slut.

Välasfalterad fotbollsplan

Idag försvann även min mobil och jag kan verkligen inte tänka mig vart den har tagit vägen. Jag hoppas innerligt att den kommer till rätta..