Advent, frustration, väntan och kommande flytt

Vi börjar med det roliga.

Igår var det advent, även om det gick ganska obemärkt förbi här i staden. Iallafall så hade vi en adventsgudstjänst på svenska i kyrkan på andra sidan gatan från där vi bor som den skandinaviska föreningen ordnade. Efter det blev det kyrkkaffe med pepparkakor och lussebullar. Kvällen blev extra mysig då vi inte hade någon ström utan vi fick klara oss med tända ljus.

Sen till det tråkiga.

Idag var vi andra svängen på immigration office för att, som vi trodde, hämta ut våra visum. Jag har gjort roligare saker i mitt liv. För det första så får vi bara visum för 15 dar framåt. 15 dar! Två veckor. Så lite mot vad vi hade hoppats. För det andra så måste vi åka tillbaka imorgon och hämta ut dem. För det tredje så går det inte att förlänga visumen eller ens försöka skaffa ett turistvisa så länge vi är kvar i landet. För det fjärde så ser det ut som jag har läppstift på fotot på min passkopia (som den etiopiska tjänstekvinnan tyckte var otroligt roligt). För det femte så saknar etiopisk byråkrati struktur, ordning, mänsklighet, hjälpsamhet och annat som är bra och ha och allt får en bara att vilja säga Nej, jag vill inte förlänga mitt visum längre för ni vill så uppenbart inte ha mig i det här landet och då får det va. Typ.

Så att om två veckor måste jag nog härifrån. Jag vet inte om det betyder Sverige, Uganda, Sudan eller vart tusan som helst men det börjar nog bli dags att komma på en plan, om inte ett under sker och jag får ett arbetstillstånd.

Språk och person

Ibland är det väldigt skönt att få prata sitt egna modersmål. Ikväll hade vi en riktigt trevlig kväll hemma hos en mycket fin norsk tjej, där också Finland och USA var representerade. Ens personlighet ändras lite beroende på vilket språk man pratar. Även om jag kan prata engelska flytande är det tyvärr inte samma sak som att prata svenska. Man skämtar på ett annat sätt, man säger andra saker, man pratar på ett annat sätt, man låter lite annorlunda. Så ibland är det väldigt gott att ha lite norska vänner som man kan prata svenska med. Heja Norge!

Problem

Jag hade planerat att få stanna i det här landet ända fram tills 1:a Juni och i mitt huvud skulle det inte vara så svårt. Idag spenderade jag och Maria nästan hela dagen med att bli runtskjutsade mellan olika kontor inne på immigrationsministeriet i ett försök att få förlängda visum. Jag sökte för 6 månader och Maria för 2 och vi fick samma svar; 15 dar. Lite kortare än vi hade tänkt oss och nu måste vi fundera över hur det ska lösa sig med de dryga fem månaderna som blir kvar efter det.. Be gärna att det ska få en lösning för just nu ser det lite mörkt ut.

Jag skulle kunna skriva ganska länge om min frustration men det känns inte så givande. Det enda positiva jag kan tänka på istället är att det nog är, som min kloke vän Elin sa nån gång, en ganska nyttig erfarenhet för en vit västerlänning att få möta lite problem vad gäller visum. Den andra vägen, för en etiopier till Sverige, är nog slingrigare än vad vi kommer få erfara i vilket fall som helst...

Jobb kan vara jobbigt

Jag får ibland frågor om hur jag tycker det är att vara på skolorna och jobba och jag funderar ofta själv mycket på det då jag inte riktigt vet själv vad jag tycker om det.

Det är väldigt dubbelt att vara där känner jag oftast. Jag känner mig väldigt uppskattad på skolan och barnen kastar sig bokstavligt över mig. Men samtidigt ärdet otroligt utmattande. Det tar väldigt mycket energi, både att stå ut med att ha åttio snoriga, smutsiga barn över en varje dag men främst att komma på roliga saker att göra på lektionerna. Bild känns oftast enklare än engelska då de alltsom oftast tycker det är jätteroligt att rita men jag vill ändå att de ska få göra lite olika saker och inte sitta med färgpennor varje dag..

Vad gäller engelskan är det mest energikrävande att försöka komma på vettiga saker att göra med barnen som ger dem något. Också att de är så otroligt blandade vad gäller åldrar. Från 4-9 i tre klasser. Det är ganska stor skillnad på dem..

Jogga

I morse gjorde jag min första joggintur. Gick upp kvart i fem och räknade med att vara i stort sätt ensam. Direkt när jag kommer ut ser jag två andra personer som joggar förbi och medan jag springer uppför gatan inser jag att jag inte alls är själv. Det är förvånansvärt mycket liv ute och många vitklädda personer som deltar i en orthodox gudstjänst lite högre upp. Kvart över fem på morgonen! Sjukt. Minibussarna hade redan börjat köra och ropa ut destinationer, typ en timme innan det blir ljust..

Knack knack

- Men Gustav kan du öppna eller? Utbrister Maria plötsligt.
- Vadå? Svarar jag oförstående.
- Ja men det är ju någon som knackar! Ropar hon tillbaka.
- Nej Maria, det är ingen som knackar. Svarar jag lite tveksamt.
- Okej.


...

Det finns en risk att min rumsgranne börjar bli galen...

Vad är väl en meny?

En sak man får vara beredd på när man går på en restaurang i den här staden är att allt som står på menyn inte nödvändigtvis finns. Ikväll var vi och åt på ett ställe som (brukar) ha väldigt goda pizzor. När vi skulle beställa så sa servitrisen att de inte hade någon ost men att det gick bra med deras (väldigt goda) vegetariska pizza. Så bra, det är ändå den vi ville ha. Någon minut senare kommer hon tillbaka och säger tyvärr, vi har inga pizzor. Nehe, det var ju tråkigt aja, tre av oss beställde deras lasagne som också ska vara ganska god. Efter en minut till kommer hon in igen och säger tyvärr, vi har bara två lasagner.. Tja, det gäller att ha en plan B..

Sunday (i dubbel bemärkelse)

Idag är det söndag och första gången jag var i en Etiopisk kyrka och inte en internationell. Vi åkte till en av Mekane Yesus kyrkans kyrkor som låg låångt bort från där vi bor. Lite problem med bussarna gjorde att vi kom en timme efter att gudstjänsten skulle börja, men det gjorde inte så mycket, den fortsatte ändå drygt två och en halv timma till. Gudstjänsten var dessutom tvåspråkig men det hjälpte inte mig något nämnvärt då det var amharinja (det officiella språket här)  och oromiffa (det största språket) som talades..

Sen så har solen också hittat tillbaka hit och vi har haft de två varmaste dagarna på väldigt länge vilket har resulterat i bad. Tack vädret.

Tyskar...

.. envisas med att ha alla sina filmer med tyskt tal = ledsen svensk som ser jättemånga bra filmer men vet att de är förstörda av dubbningsfantasterna.

Tack Gud

I morse hade jag en lite tung morgon. Jag vaknade och det jag helst av allt ville göra var att gå och lägga mig igen, inte gå till skolan. Sen fick jag för mig, trots att jag hade så lite tid, att läsa lite i bibeln innan jag gick iväg. Jag öppnade min bibel på detställe jag just nu är i, i gamla testamentet, 5 Mosebok kapitel 1. Först tänkte jag "hm, borde kanske läsa ett ställe i bibeln där jag får lite uppmuntran" (Moseböckerna kan ibland varalite tradiga..) men läste på iallafall och i sista meningen av den 17:e versen står det "Om någon sak blir för svår för er skall ni lägga fram den för mig, så skall jag lyssna." Det var precis det jag behövde höra och bad därefter en kort bön där jag bara sa till Gud att det är rätt så jobbigt attmotivera sig varje morgon att gå till det slitiga jobbet som skolan innebär och sedan gick jag iväg till den visserligen väldigt utmanande och utmattande dagen men med vissheten om att min fantastiske fader i himelen faktiskt lyssnar på mig och bryr sig om mig. Tack Gud!

Plötsligt händer det

En liten episod som hände häromdagen i skolan.

Jag skulle ha en bilddlektion som blev lite försenad av lite olika orsaker och när jag kom in i klassrummet var ingen av de vanliga lärarna där vilket brukar innebära att eleverna löper amok för ingen är där och säger åt dem. Så var det nu också. Då frågade jag dem om de ville ha bild eller inte och alla ropar jooo det vill vi. Då sa jag åt dem att om de inte blev tysta fick de gå ut och därmed missa lektionen. Det blev knäpptyst i rummet. Jag hade hoppats på en reaktion men inte väntat mig det här. Waow säger jag bara. Precis då kommer läraren in kollar märkligt på barnen och sedan på mig och frågar skeptiskt har de varit tysta? och jag svarar stolt att det har de.

Åh mina barn! Ibland gör de mig väldigt glad.

Synden straffar sig själv..

.. men Gud gör något bra av det ändå.

Jag gick inte på den obligatoriska morgonbönen på kontoret för att jag ville ta igen den sömn jag missade när jag inte kunde somna igår på grund av en axel som gjorde ont. Därmed fick jag inte veta att alla mina lektioner på eftermiddagen var inställda på grund av prov och jag gick upp till skolan efter att ha gått hem för att äta lunch. Så trots att jag fick tji för att inte vara på bönen så är jag ledig nu i eftermiddag och det är skönt!! =)

Traid Not Aid

I våras skrev jag en B-uppsats som handlade om Fairtrade. Ett problem jag ser med märkningen är att trots dess goda intentioner är det ändå en certifiering som kommer uppifrån. Eller iallafall från rika (länder) till fattiga. Nu idag hittade jag ett väldigt inspirerade företag som jag skulle råda er att ta er en titt på. Det som jag gillar med det här initiativet är dels att det kommer från Uganda och inte västvärlden och också att de ser vitsen med att förädla och förpacka sin råvara (kaffe) på plats istället för att enbart sälja kaffebönor till ett mycket lägre pris.

Kika in där, läs och om du är i USA eller Storbritannien kan du t.o.m. köpa deras kaffe!


http://goodafrican.com/index.php/our-story/trade-not-aid.html

Vatten vatten bara vanligt vatten..

Det där vattnet som är så vanligt kan gärna få vara tillgängligt som vanligt men icke! Igår kommer man hem och märker att allt vatten i kranarna i huset har tagit semester och befinner sig på annan ort, när man luktar sådär "hej-jag-skulle-må-bra-av-en-dusch" och när man idag skulle behöva tvätta så finns det bara lite vatten så om jag skulle dra på tvättmaskinen skulle antagligen vattnet lägga av i resten av huset och jag skulle få en arg hushållerska/syster/mamma som heter Birke på mig. När det sedan börjar komma tillbaka mer ordentligt kommer en dansk volontär och lägger beslag på maskinen. Till råga på allt börjar det regna ute vilket betyder kallt och grått väder. Inte alls vad man förväntar sig av den här delen av världen..

Vatten! Bli som vanligt!

Nej nej, jag är inte bitter.

Taxiresor, norrmän och kristna innebandylag

Jag hade en plan att försöka undvika att ta en "dyr" vanlig taxi så länge som möjligt och bara åka med de reguljära minibussarna men igår kväll sprack det. Det funkar ganska bra med minibussarna så länge man accepterar att man måste börja dra sig hemåt när klockan närmar sig nio.. Men igår var jag, Maria och vår amerikanske vän Randy hemma hos ett gäng väldigt trevliga norrmän och det kändes inte helt kul att åka hem så tidigt så tillslut hade vi inget annat val än att lägga ca 15 kr var för en nattlig bilfärd genom den nästan sovande staden.

Vad gäller det kristna innebandylaget har det inget med ovanstående att göra, men jag läste ett ganska bra reportage om Livets Ords IF som en vän till mig länkade till. Läs det. Helst idag.

http://www.expressen.se/sport/1.2614022/livets-ords-if-ber-till-gud-fore-varje-match

Jobb

Idag på skolan gjorde jag en lek med de äldsta barnen på skolan som visade sig bli en succé; Simon says (vilket i det här fallet blev Gustav says). Det är en i grunden ganska simpel lek där man ska lyssna på den som leder leken och om hen (mycket praktiskt ord för övrigt) säger Simon says stand up! ska de resa sig upp men om hen säger Stand upp och någon reser sig upp åker de ut.

Allt som har ett tävlingsmoment i sig är roligt och eftersom barnen (hittills) är så dåliga på det hela så börjar leken om väldigt fort. Så den kommer nog lekas ett antal gånger innan jag åker hem. Jag letar efter fler lekar som är användbara i en engelskalektion för jag vill både att de ska lära sig något vettigt men samtidigt att de ska ha roligt så om någon har förslag på lekar är jag idel öra.

Att handla..

.. kan ibland vara ett äventyr. Idag skulle jag fylla på vårat internet och behövde därför köpa telefonkort och ganska många sådana. Eftersom jag är lite lat av mig gick jag till närmaste kiosk, ca femton meter från porten, och sa att jag ville ha telefonkort och betalade. Istället för att ge mig korten eller säga att de inte hade tillräckligt tar hon pengarna och säger åt mig att vänta. Jahap, där drar hon iväg med mina pengar som för oss inte är särskilt mycket men som för många etiopier skulle vara en månadslön. Hoppas hon kommer tillbaka... 

Vilket hon sedan gjorde efter ett antal minuter. Då hade hon gått iväg någonstans och fixat fram det antal kort jag behövde för de hade tydligen inte tillräckligt många inne.