Jag hade planerat att få stanna i det här landet ända fram tills 1:a Juni och i mitt huvud skulle det inte vara så svårt. Idag spenderade jag och Maria nästan hela dagen med att bli runtskjutsade mellan olika kontor inne på immigrationsministeriet i ett försök att få förlängda visum. Jag sökte för 6 månader och Maria för 2 och vi fick samma svar; 15 dar. Lite kortare än vi hade tänkt oss och nu måste vi fundera över hur det ska lösa sig med de dryga fem månaderna som blir kvar efter det.. Be gärna att det ska få en lösning för just nu ser det lite mörkt ut.
Jag skulle kunna skriva ganska länge om min frustration men det känns inte så givande. Det enda positiva jag kan tänka på istället är att det nog är, som min kloke vän Elin sa nån gång, en ganska nyttig erfarenhet för en vit västerlänning att få möta lite problem vad gäller visum. Den andra vägen, för en etiopier till Sverige, är nog slingrigare än vad vi kommer få erfara i vilket fall som helst...
Jag skulle kunna skriva ganska länge om min frustration men det känns inte så givande. Det enda positiva jag kan tänka på istället är att det nog är, som min kloke vän Elin sa nån gång, en ganska nyttig erfarenhet för en vit västerlänning att få möta lite problem vad gäller visum. Den andra vägen, för en etiopier till Sverige, är nog slingrigare än vad vi kommer få erfara i vilket fall som helst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar