Hon har rätt, som vanligt

Elin är en klok person. Hon skrev för ett tag sen om några slags fördomar eller snarare föreställningar om hur vissa saker och ting är i den här delen av världen. Till exempel att där är det inte så viktigt hur man klär sig. Klok som hon är visar hon hur det inte riktigt stämmer.

Läs den här: http://addistesfa.wordpress.com/2012/02/21/utsidan/

Jag ville bara ge ett par exempel från min vardag som också belyser det här.

1. När jag går till skolan (jobbet) varje morgon är jag inte särskilt välklädd. Träningsbyxor, superslitna jogginskor och nån gammal tshirt. Varför? För att allt jag bär på skolan blir smutsigt och lätt sönderrivet av den galna hop med barn som kastar sig över mig varje rast. Man kan inte göra annat än att tycka om dem.
På väg upp stöter jag ofta ihop med killar som synar mig från topp till tå och som inte ens försöker dölja sitt förakt för hur jag klär mig. De ser på mina trasiga skor och vad har du på dig står skrivit i deras ansikten.
2. Jag står och hänger utanför en brödaffär och väntar på en kompis. Som vanligt samlas ett mindre antal barn, klädda i trasor, runtom mig och ber om pengar. Jag säger till dem att jag ger inte pengar och pratar lite mer till dem. När jag ska gå säger en av pojkarna din tröja är smutsig. Jo tack jag vet, jag har en stor fläck på min vita tröja som aldrig kommer att gå bort trots upprepade försök. Men det är lite ironiskt att den som fäller kommentaren är klädd i en genomsmutsig tröja som används varje dag och antagligen inte hamnar i tvättkorgen någonsin (eller kanske i nån bäck nån gång om året).

Vad vill jag säga? Jo, för det första är det rätt så fel att tänka att bara för att det är ett fattigt land finns det ingen som bryr sig om kläder eller utseende. På ett sätt skulle jag vilja säga att här är det  ännu viktigare än till exempel i Sverige. För det andra så går min och etiopiers allmänna åsikt om vad som är snyggt ganska brett isär att jag inte har så mycket problem att bli utdömd (även om jag ser rätt sliten ut i arbetskläderna) och det känns ganska skönt faktiskt.

Det där med namn..

Namn i Etiopien har (reservation för undantag) alltid en betydelse. Oftast inte som våra svenska namn som har en betydelse om man går och tittar tillbaka på namnets ursprung. Till exempel Gustav som kommer från Gösta som betyder götarnas stav. Istället är det lite mer direkt..

Mina topp tre etiopiska namn (reservation för stavfel):

På tredje plats har vi Burtukan som betyder orange eller appelsin.
Andra platsen ockuperas av Toronesh som betyder du är bra.
I mitten av prispallen (ganska ohotad faktiskt) står Alganesh vilket betyder du är en säng.

Burtukan, eller Orange, har jag hört ofta syftar till hudfärgen hos barnet som kanske är lite åt det röda eller nästan oranga hållet, därav namnet.
Toronesh säger sig självt också. Barnet var bra, så låt oss döpa vår fina dotter till du är bra!
Men varför döper man sin dotter till du är en säng? Det är fortfarande en gåta för mig.

En sista reflektion, alla namnen på topp-tre-listan är tjejnamn. Slut på reflektionen.

Fylla år

Igår fyllde jag år! Hipp hipp hurra! Dagen var väldigt bra.

Den började med god frukost, fruktsallad, pannkakor, guacamole, bröd och kakor. Sen bar det iväg till kyrkan och en kanonbra gudstjänst. Det var en amerikan (med väldigt tydliga etiopiska rötter) från LA som predikade och gjorde det väldigt bra och ödmjukt. Efter det åkte vi iväg och åt en riktigt god lunch där vi också stötte ihop med tre danska teologistudenter. Sen blev det bowling! Jag skulle kunna sitta och klaga på vilket kasst bowlingställe det var och på saker som inte fungerar och så vidare eller så kan jag bara säga hur kul det var. Jag väljer alternativ nr 2. Det var roligt!! När vi sent omsider kom tillbaka till gästhemmet blev jag utslängd ur köket av Ruth som sen bakade en kaka som tillsammans med MTV Arabia avslutade kvällen.

Tack och bock för alla gratulationer, jag har en känsla att det här kommer bli ett bra år!

Tillbaka på jobbet

Igår var första dagen jag spenderade på skolan sen innan jag åkte till Kenya, alltså i början av december. Jag har varit uppe och hälsat på lite då och då, senast i förrgår men inte hållit någon lektion på länge. Planen var att jag redan skulle ha börjat i tisdags men magen väckte mig 04.00 måndag morgon och sa nehej du, det ska du inte tro och så fick det vänta...

Det var roligt att vara tillbaka och jag insåg att efter att ha varit med 80 barn ganska länge (särskilt de 30 fyra- till femåringarna), känns det rätt så lugnt att få två tre barn själv. Sen har jag också insett att förskollärare inte är rätt karriär för mig. Bra med insikter

Bröllop i bilder

På med finkläderna! - jag och min kollega Elin

Till vänster Ruth och till höger Rajmund

Alex, omgiven av sina marskalker

Den obligatoriska bilfärden i limmon, vår blåa
Lada höll inte riktigt samma standard

Men vi var glada!

Vad säger ni om det sättet att åka bil

Lika obligatorisk som limousinen är kamerabilen

Brudparet på scen

Bröllop

I lördags var det bröllop. Det var Alex, en av de fyra grundarna för Win Souls for God (WSG) som jag jobbar för som gifte sig med sin fru som jag fortfarande inte är säker på namnet. Jag har fått höra att etiopiska bröllop ska vara något alldeles särskilt så det var roligt att vara inbjuden för det som skulle bli mitt första etiopiska bröllop.

En kort resumé:
- Vi åker till det tillfälliga hemmet av en av de andra ledarna och inleder firandet där på förmiddagen. Mat, sång, dans och mycket folk. Deras hus ligger i utkanten av staden så vi har lite problem att få tag i en taxi som orkar köra först dit för att sedan köra oss till andra änden av staden.
- Vi får tag på en chaufför som dessutom känner många på WSG och hittar dit vi ska, brudens hem tror jag att det var. Där blir det mer mat, människor och sång. Här sitter brudparet plus marsalkerna och brudtärnorna på en scen och det som händer är att gästerna sitter och äter, kollar på när brudparet äter och tar foton.
- Sen börjar den del av etiopiska bröllop som jag fått se ett antal gånger, bilfärden. Brudparet sticker iväg i en inhyrd limousine och efter följer några bilar med de närmaste och efter dem alla andra. Vi lyckas hamna ganska långt fram och har en mycket rolig färd =) Mycket tutande, galna omkörningar, ett brudpar som står och hänger ut genom de öppna dörrarna när limousinen rullar långsamt framåt.
- Efter bilfärden började själva vigselgudstjänsten, med betoning på gudstjänst. Jag har visserligen inte varit på så många svenska bröllop men jag tror att det är ovanligt med en timme lång predikan mitt i. Den verkade vara ganska rolig dock för alla skrattade men jag förstod inte mer än några enstaka ord..
- Efter vigseln var det firande på kyrkogården höll jag på att skriva men jag menar gården utanför kyrkan. Där satt brudparet med följe på en ny scen med fina stolar. Tårtan skars också upp nu och läsk och kakor bars ut till gästerna eller publiken eller vad man nu ska kalla folkmassan. Efter det följde dans, lovsång, bön, solnedgång och hejdå.
- Vi tog oss också med viss möda iväg till en golfklubb i andra änden av staden där det var lite efterfirande som inte riktigt blev av så vi vände ganska snart och åkte hela vägen tillbaka genom den nu ganska sovande staden.

Sådär. Så kort blev det inte, men det var inte dagen heller. Jag har kanske låtit lite kritisk till hela bröllopssvängen med scener och att äta på estrad o.s.v. och det är jag också. Det kan ha att göra med att jag inte förstår alltihopa men det känns lite som att fokus ligger på att göra en snygg show för kamerateamet som hänger överallt och inte ett gemensamt firande med gästerna. Men det viktigaste, själva vigselögonblicket var väldigt fint och där behövde man inte heller förstå någon amharinja för att hänga med och nu är Alex en gift man. Stort grattis till Alex och hans nyblivna fru!

Del 2

Dåså, nu kör vi Etiopien!

Vad var det första du tänkte när du klev av planet?

Yes!! Nu är jag här. Åh vad jag har saknat det. Ungefär så. Sen fick min glada stämning en liten törn av tullkontrollen där de skulle grundligt gå igenom allas väskor. Jag hamnade bakom några personer som fick mycket problem och mycket konfiskerat och tid tog det. Tillslut tröttnade jag och gick. Fråga inte, så behöver du inte få svar du inte gillar.

Sen så blev jag otroligt glad när jag såg min välkomstkommité bestående av Rajmund, Ruth och Efraim. Det var visserligen inte så länge sen jag hade sett dem men det kändes ändå som väldigt länge sedan.

Vad saknade du med Etiopien?

Maten, människorna, lugnet, värmen och lite otippat; minibusstaxin. Jag vaknade en morgon med ljudet av någon som ropar "Arrat Kilo, Mexiko" (två destinationer) och susar förbi i en bil och insåg, så himla värt sätt att ta sig runt på.

Vad saknade du inte?

Avsaknaden av ljudisolation i huset (jag bor vägg i vägg bredvid en familj med småbarn = skrik), elkontakter som alltid blixtrar till när jag stoppar i en kontakt, urinlukten på gatan (ni som har varit i Addis vet vad jag talar om) och att ha sin resväska som garderob (rummet jag bor i nu har ingen garderob).

Är det något särskilt du ser fram emot den närmaste tiden?

Tänk att du frågar det. På lördag är det bröllop! Dags att plocka fram kostymen, stryka skjortan och sen dansa loss! Alex, en av grundarna för organisationen jag jobbar för (Win Souls For God and Hope For Children in Ethiopia) ska gifta sig och jag har hört att etiopiska bröllop är något särskilt!

Vad härligt, kul för dig eller mig borde jag kanske säga!

Så efter bröllopet ska jag berätta om det är så roligt som alla säger att det är med etiopiska bröllop!

Intervju del 1

Igår utlovade jag en intervju med mig själv så här kommer den.

Gustav om vi tar och börjar med hur det var att komma tillbaka till Sverige, hur kändes det?

Det kändes ganska normalt. Eller när jag först såg svenskar på flygplatsen i Istanbul blev jag lite mörkrädd. Ingen hade något tålamod, alla bara svor hela tiden, men som tur var hade alla var sin Ipad att trösta sig med.. Också när jag kom hem fick jag en liten chock av att allt var så rent, fräscht och stort! Men det tog bara en halv dag och sen kändes det som om allt var som det skulle.


Många säger att det jobbigaste med att vara borta länge i en annan kultur är att sen komma hem, hur var det för dig?

Det lustiga var att jag var så inställd på att allt skulle kännas så konstigt och jobbigt och när det inte gjorde det blev jag lite förrvirrad. Jag tror att det har att göra med att jag har svårt att jämföra Sverige och Etiopien. Jag kan ibland inte förstå hur två så olika samhällen kan finnas samtidigt och då slutar jag jämföra dem för att det inte känns helt relevant. Jag vet att det kan låta lite konstigt men det är så det är för mig.

Var det kul att vara i Sverige?

Det var kul att träffa vänner och åka skidor, men så fort jag kom hem var det så mycket jag hade att göra. Ringa banker, Tele2, flygbolag, visumkrångel, kolla upp universitet, bostadsköer, jobb och så vidare. Livet känns mindre komplicerat nu när jag är här men mycket av de energikrävande sakerna var i och för sig på grund av Etiopien.

Nu börjar det bli lite text så hur det känns i Etiopien skjuter vi på till imorgon. Hörs!

Det är alltså jag som intervjuar..

mig.

Nu kör vi!

Sådär, då var jag tillbaka till Etiopien igen och tänkte väcka nytt liv i den här bloggen. Den här gången kommer jag bara stanna i en enda månad eftersom jag inte får längre visum.

De kommande dagarna utlovar jag en exklusiv intervjuv med mig själv om hur det var att vara i Sverige och hur det känns att komma tillbaka.

Skönt att vara tillbaka på min gata som ser ut såhär

och såhär