Dags att börja inse..

.. att jag snart ska åka. Om en vecka är jag uppe i luften ungefär halvvägs mellan Istanbul och Addis Abeba. På något vänster har jag inte tagit in det riktigt, trots att jag, tillsammans med Julia och de två volontärerna som ska till Argentina, var uppe på Hållands folkhögskola och ägnade en vecka åt att förbereda oss på resan. Jag tror det har att göra med att jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig.

Min gudmor (tänk om "The Godfather" hade hetat "The Godmother", spännande tanke) var över på middag idag och visade bland annat bilder från när hon var i Etiopien senast. Det blev många vyer som jag känner igen från andras bilder som jag har suttit och tittat på sen några månader tillbaka. Men jag tycker att det kan vara så svårt att få en "bild" av en plats enbart genom bilder om ni förstår vad jag menar. För mig är det lite som att prata i telefon, väldigt bra om man känner personen man pratar med men ett ganska bristfälligt sätt att lära känna någon på.

Det handlar inte om att jag inte är taggad på att åka, för det är jag verkligen. Bara att jag har svårt att se mig själv där om en vecka när jag sitter här på mitt rum hemma i Uppsala. Det kanske inte är så konstigt egentligen, men jag tycker bara det är svårt att svara på hur det känns inför resan så jag skrev ett flummigt inlägg här i stället.